Eftersom jag och sambon har blivit runda om magen försöker vi nu komma ut på kontinuerliga kvällspromenader. Det är verkligen bra motion och riktigt skönt när man väl kommer ut och sträcker på sina lurviga. Det är bara ett problem. När jag och sambon träffades hade han problem med diskbråck och då låg jag alltid i täten på våra promenader. Sambon döpte mig till "Ett halvt steg före". Jag trivdes verkligen i täten, vinnarskalle som man har. Men nu har sambon blivit bra från sin skada...och numer heter jag "Fjorton steg efter".