För mig var det en total överraskning när det igår plötsligt singlade vita vinterflingor ner över förskolegården. Den första snön. Det är något alldeles speciellt ändå! På något vis smått motbjudande, samtidigt välkommet med lite ljus i höstmörkret. Idag har det kommit ännu mera och jag fick köra i 80 på vägen hem från jobbet. För en gångs skulle verkade de "vräkiga" bilisterna som alltid ska propsa på att köra om även i sämsta väglag ha bestämt sig för att stanna hemma. Därför slapp jag ha dåligt samvete när jag sniglade fram och aktade mig för snövallarna mellan körspåren. Fegis? Jajjemän!

I december är det min tur att överraska. Det är sambon som är offret. Jag har förberett honom med datum och klockslag samt klädval. Hans kommentar: "Tänk att man alltid måste vara nervös när man ska fylla år!" Jag övervägde snabbt om jag kanske skulle avslöja hemligheten men nej, han ska våndas. Jag försäkrade dock att han skulle tycka att det var väldigt roligt och trevligt, det tycker i alla fall jag. Då svarade fästmannen: "Men du vet att jag inte tycker om hästtävlingar!" Jag tror inte att sambon är så förtjust i överraskningar...

Ikväll har vi bestämt oss för att ha is i magen när det gäller drömhuset. Det är ju bara att inse att vi varken är så värst händiga eller har all tid i världen att renovera på. Tankarna om att en idyll snabbt skulle kunna förvandlas till ett avsnitt ur Arga snickar'n flimrar förbi.

För övrigt har dagen gått åt att hålla ett tjugotal barn glada inför en skrämmande fotograf som hotar både med en kossa, Nalle Phu och Pippi om man inte ler snällt och sitter still. När det var frökens tur förstod jag barnens skräck. Jag som trodde att jag var fotogenik!

Idag har jag och sambon varit och kikat på mitt drömhus. Vi är fundersamma...det finns en del storpyssel och en del småpyssel. Sen är det vad priset hamnar på... Men det var ju så mysigt och hemtrevligt. Jag gillade! Till och med den högst tvivlande sambon var märkligt positiv.

Ja ni...det här blir nog en följetång!

Ack, mina hängivna läsare, vad ni måste vara besvikna på mig som skriver så sällan! ...hrmpt...jaja, ni är väl lika hängivna som jag är hängiven på att skriva här må jag tro :)

Men den här gången har jag en vansinnigt bra ursäkt - för tänk, en sån MÅSTE man ju alltid ha, iaf om man heter vad jag heter, har jag upptäckt. Jo, det är nämligen så att förra höstlovsveckan tillbringades i det fagra landet Italien där min syster av någon anledning lyckats träffa en mycket trevlig italienare som hon dessutom gått och gift sig med. Inte nog med det så har det tillverkat två högst bedårande halvsvenska barn, en tvåoetthalvtåring och ett fyra-femmånaders bebis. Söta och lika envisa som alla vi tre systrar tillsammans i vår familj. Förutom att njuta av barnens och föräldrarnas sällskap har jag och sambon varit på mysiga utflykter. Kyrkan Montevecchia på ett berg med utsikt över andra berg, Como vid sjön Como och Milano med fotbollslaget Milan.

Men Milan var inte hemma när vi ringde på vid stadion San Siro så jag och sambon fick nöja oss med Inter-Palermo. Till och med för en anti-fotbollshjälte som jag själv så var matchen fantastisk. Kanske inte mest för alla snygga italienare som skuttade runt på de finklippta gräsmattorna och ojade sig och fällde krokodiktårar när någon "råkade" putta dem. Nej, det som imponerade mest var hur 50 000 människor, främst hetlevrade italienare och maffiosos klappar i takt och ropar namn på namn på fotbollspojkarna som en enda röst! Sen var det lite läskigt också med bengaliska eldar och "bomber" utan stensplitter som förekom på Inters läktare.

Min äldsta, bloggande, syster hade också tjatat sig till att få följa med på resan men det visade sig att hon inte alls var till något besvär utan enbart förhöjde stämningen. Jag gillar mina systrar :)

Just det, jag hade ju en rubrik idag. När man är borta finns det såklart saker som man saknar hemma i Sveriget. Sin kudde som INTE ger nackspärr, fritt surfande på internet, jämnt asfalterade vägar och trafikmedvetna bilister...och Bonde söker fru! Hur fånigt det än är så gillar jag det programmet med dess äkta människor och äkta pinsamheter samt vackra natur. Därför kunde jag inte hålla mig från att ikväll surfa in på TV4Play och kika på en repris av programmet som sändes när jag var utomlands. Det är riktigt spännande för nu börjar upptrappningen, bönderna har valt sina fyra favoriter som ska flytta in på gården och de valde precis som jag själv hade gjort så nu är jag förväntansfull inför onsdagens sändning!

Fast jag ska ärligt erkänna att jag kan längta tillbaka till Italien också. Fantasiskt god mat, vackra vyer, gott sällskap, underbara viner, krämig glass och tjugo värmande grader om dagarna. Det jag inte saknar är kacklande italienare som ger huvudvärk på restaurang, italienska myggor som suger blod på natten, en skramlig jeep, äckliga duvor och trånga tunnelbanevagnar.

Nu får det allt räcka. Sambon kom hem och det är dags att sova.