Speciellt mycket gillar jag Eniros kartsök. Det är ett utmärkt verktyg när man vill hitta nya ridvägar eller ta reda på vart det var man red vilse sist och känner för att hitta hem nästa gång. För någon månad sen upptäckte jag även finessen mät sträcka så nu vet jag dessutom på ett ungefär hur långt jag har ridit. Eventuellt ska jag och Goliath byta stall till hösten och bo ute i Saxdalen. Fick höra ryktas om att det inte fanns så många ridvägar där men efter en titt på Eniro kan jag överbevisa ryktesspridarna. Jag skulle kunna rida ända till Kopparberg på enbart skogsstigar och grusvägar!

På söndag blir det som skritivts tidigare en långritt och allt detta tack vare Eniro!

...magkatarr har tagit min kropp i besittning. Det började med att jag åt alldeles för mycket goda kaksmulor med glass en kväll och sedan har det fortsatt på grund av för mycket att göra.

Igår hann vi kika på ett mycket intressant hus och därefter en mycket intressant bil för att sedan baka hemmagjord pizza innan sambon skulle iväg på fotbollsmatch.

Idag skyndade jag mig att tvätta håret för att vi sen ska åka till sambons parents för tacos. Egentligen inte stressigt alls men det skulle ringas samtal hit och dit och när man väl är uppe i varv är det svårt att stressa av.

Imorgon är det jobb, besök hos floristen, provkörning av bil, samtal väntas angående hästens bete och till sist ska jag hinna rida två hästar på kvällen. Jag har både Goliath och ponnyn Ella eftersom hennes fodervärd är bortrest några dagar.

Torsdag innebär jobb, hovslagaren kommer för helskoning, besök hos prästen i Grangärden, ridning av två hästar.

Fredag, jobb och ridning av två hästar.

Lördag blir det AR-kurs i Grangärde kl 9 till ca 18 samt ridning av två hästar.

Söndag blir det uteritt tillsammans med goda vännen Anna samt hennes dotter Freja- som jag tränar.

Och sen är det måndag igen, om jag inte minns fel.

Att ha tider att passa är något som verkligen kan stressa upp mig, speciellt om flera aktiviteter sammanfaller under samma dag och jag måste gå från det ena till det andra utan att hämta andan emellan. Jag är nog inte riktigt gjord för annat än att ta dagen som den kommer. Trots den struktuerade och välordnade personlighet jag är. Och trots att jag ser fram emot de flesta av aktiviteterna som är inplanerade. Magkatarren trivs iaf som fisken i vattnet, den fulingen.