Nu har jag och Goliath känt varann i lite över ett år och det är först nu som vi verkligen börjar kunna varandra. Eftersom jag lyckats knåpa ihop en liten travfilm från dagens dressyrpass ska jag passa på att beskriva lite mera ingående vad jag kommit fram till om vad som funkar för oss som ekipage.

Först och främst måste Goliath ha gått ett pass dagen innan så att han har fått göra av med energi. För mycket energi på ridbanan funkar inte alls, då blir det bara spring och svårt med koncentrationen. Tyvärr får han heller inte tagit i för mycket för då blir det som idag, han orkar inte hålla ihop och jobba på med bakbenen hela tiden.

Passet ska gärna inledas med en kvarts jobb från marken där vi går igenom böjning, sökning, skolor och ett par travövergångar.

Uppsuttet börjar vi med voltarbete i skritt, flyttar utåt-inåt, samlar. Går över till skolorna, känns dagsformen fin tar vi dem på volt direkt annars är det rakt spår som gäller innan vi går in på volten igen. Öppnan...slutan...förvänd sluta...

Över till trav och där gäller det att tänka avslappning- böjning-sökning-dämpa-dämpa-takt. Det är som att släppa upp kopplingen oerhört långsamt på en känslig bil, det minsta för snabbt så brakar det iväg utan form. Under traven måste det också dämpas för att han ska kunna slappna av både psykiskt och fysiskt, inte det minsta för mycket framåt. Sen förlorar vi böjningen, måste fånga upp på ytterbak, placera innerbak under tyngdpunkten igen och lösgöra på stångbettet så att vi hittar sökningen. Och så håller det på ett tag..... Emellanåt går vi ut på rakt spår, en bra dag orkar han hålla både böjning och takt. Testar att gå lite mot en öppna, men det är fortfarande tungt.

Ibland, som idag, testar vi på en någon galoppfattning i vart varv. Höger varv gick idag riktigt bra, Goliath orkade hålla ett ok tempo, böjde sig och sökte sig även nedåt-framåt. Vänster är tuffare, det gick undan och böjningen fanns bara ett par steg innan centrifugalkraften satte in igen. Men det är iaf roligt att kunna ta upp en galopp utan att hästen goes nuts som förut :)

Efter galoppen tar det ett par stegs dämpning innan vi kan arbeta ordentligt igen. Det är ett stort framsteg! Förut kunde passet vara förlorat pga en för taggad häst som bara skulle framåt och blev trippig efter galoppen. Mentalt har det alltså verkligen gått framåt för oss!

För det mesta brukar jag avsluta efter galoppen, skritta en liten stund på lång tygel och klappa om innan vi går upp till stallet.

Idag ville jag dock jobba lite till med skrittarbetet och red en carré (en mindre fyrkant) i skritt där vi jobbade med skolorna på olika sätt. Carrén är min nya favoritövning, Goliath lyssnar riktigt bra och jag får bättre koll på alla delar av hästen. Vi red böjd rakt fram på rakan -  öppnor i hörnen, öppnor på rakan - sluta i hörnen, sluta i hörnet - öppna på rakan, förvänd sluta både på rakan och i hörnet. Mycket stärkande och samlande!

Idag var G som sagt lite trött i bakkärran efter gårdagens klättertur och galopp i snön, det gjorde att han inte riktigt orkade placera bakbenen rätt jämt och tappade ibland manken och blev framtung. Men på det stora hela är jag riktigt nöjd. Framförallt är jag nöjd med den trav vi fick till emellanåt, det som syns på filmen har vi slitit hårt för att få fram!

Sen ska han ha en stor guldstjärna för att han är så cool. När jag satt upp råkade pallen jag stod på trilla omkull och hamna med benen uppåt. Eftersom G är liten lyckades jag nå pallen med handen när jag sträckte mig nedåt uppifrån hästryggen. Så med en pall i handen och fyra tyglar i andra handen kunde jag manövrera kalaset åt sidan och ställa rätt pallen. Efter passet passade jag sen på att skaka bort snön från elbanden som kantar ridbanan. Det gjorde jag med ridspöet medan Goliath skrittade runt fyrkantsspåret, inte brydde han sig i mitt viftande och att det for ner snö en decimeter från honom. Vilken kille!

Såå...såhär funkar det bäst för oss och jag är riktigt stolt över oss :)