Jag har hört att doktorn kan beordra en höggravid kvinna promenader för att sätta igång förlossningen. Här behövs minsann inga order för det sköter Goliath så bra åt mig ändå   

Vädret klarnade ju faktiskt upp här framåt kvällen så då fanns det liksom ingen återvändo utan jag fick ta mig i kragen och åka ut till hästen. Och eftersom jag köpt en ny tömkörningsgjord lär vi ju nyttja den så det var bara att dra på Goliath grejerna och streta iväg. Dagens tur innebar lite av en utmaning men med tanke på att det blivit väldigt mycket vila och korta turer den sista tiden så var det inte mer än rätt åt oss. Sagt och gjort så styrde vi ut på Malbacksvägen som är en enda lång uppförsbacke kantat av rätt trevliga hus och stugor.

Ungefär halvvägs upp stod ett par personer och pratade, varav en kvinna från jobbet som jag kände igen och bytte några ord med. Stoppet var inte riktigt planerat men när man har en sån språksam och social häst som stannar av sig själv och vill hälsa har man inte så mycket val   

När vi kom längst upp och backen äntligen planade ut var jag både andfådd och svettig. Svängde in på en skogsväg och gick en bit in innan jag tyckte det var dags att vända. På hemvägen gick det såklart lite snabbare för herr G så det var bara att hänga på. Det är faktiskt en klar fördel med att motionera en häst samtidigt som man får den egna motionen för i det läget har man inte så mycket annat val än att traska på och fokus ligger på hästen istället för att man blir tröttare och tröttare...

Passade på att låta Goliath göra några korta travövergångar också och han gör dem så otroligt fint på enbart röstkommando. Håller jag in lite framifrån också bara så att han förstår att det är samling som gäller håller han formen och kommer fram i en otroligt snygg samlad trav med härligt mycket tramp. Det där ska vi minsann ta fasta på och utnyttja när jag även sitter på ryggen till hösten!

Hovarna börjar förresten repa sig riktigt bra efter fångkänningen här i maj. Sista verkningen här om dagen verkar också ha hjälpt till för nu skrittade han på väldigt fint även på grusväg och satte trakt i först i landningen!!

När vi kom hem igen efter 45 minuters promenad   var vi båda två väldigt nöjda. Jag passade på att dra av nån millimeter med raspen på alla fyra och Goliath stod med helt lealösa ben i mina händer. Även när han behövde balansera upp sig baktill när jag höll i det "svåra" högerfram så tyngde han inte minsta lilla i mig. Duktigaste hästen! Var ju bara tvungen att sticka åt honom en handfull smask efteråt innan han fick gå ut i hagen och mumsa lite hö.

Tack lilla häst för att du motionerar mig och lyser upp tillvaron!