"Allt går om man vill!", var den kommentar jag fick av ett par som gick förbi mig idag när jag kom med barnvagn, sadlad häst och ridhjälm på huvudet.

Eftersom hästen verkligen behöver ridas så fick det bli en dryg halvtimmas dressyr i en av hagarna. Emellanåt skrittade vi förbi barnvagnen för att kolla så att Lillprins Bus fortfarande sov och det gjorde han alltså i över 30 minuter. Att jag fick avbryta ridningen kom sig av att Bus bajsade i blöjan och skrek litegrann, men utan att vakna. Jag tyckte dock att det var läge att ge sig, både för hästens och Bus skull.

Själva ridningen gick väl sådär. Jag hade förplanerade övningar och för stora förväntningar och då brukar det gå åt skogen. Vår melodi är att känna av läget för dagen och sen hitta på övningar utifrån det med ett eventuellt förplanerat fokus. Men men, man gör inte alltid som man egentligen vet är bäst. Öppnorna var kanonfina, vänstersluta ok men högerslutan satt långt inne...det är det där vänstra bakbenet som vanligt. Övade lite samling som så gärna bara blir korta steg men mot slutet när hästen var mer "med" behövde jag inte använda tyglen till samling utan bara sätet och det är först då det funkar.  Böjningen som jag gått och nojjat lite för det sista var betydligt bättre än vad jag trott. Fick ta igenom en del i början och sen satt den riktigt bra. Satt och finlirade med böjning och alla delar på plats mot slutet och då kändes han väldigt fin. Väckte upp hans energi alldeles i början av passet med lite okontrollerad trav - det gör alltid susen - och sen hade vi mer att jobba med. Blev dock lite mycket när det kom till travarbetet så då jobbade vi på mindre volt med igångsättningar ut öppna och sluta. Fick till det bra flera gånger även om det var t u n g t enligt G. På det hela taget kan jag kanske vara nöjd ändå. Jag vet vad jag gjort för fel och jag vet vad vi behöver träna på och hur.

Sen går jag i hovtankar. Jag har jämfört alla bilder som jag tagit från första början när vi plockade av skorna och ser på skillnader i själva hoven och även i verkningen eftersom det inte var jag själv som verkade första perioden och vad jag kan lära mig utav den verkningen. Har även läst på lite här och var och fått små tips på vad jag kan förbättra.

Såhär har det varit...

- tog av skorna i slutet av november -10 när det var snö. Rejäl strålröta, traumaränder, orak hovvägg, frisk lamellrand, utbuktande sulor. Lite småöm men kom igång fint med allt tåligare hovar.

- i övergången mellan vinter och vår -11 var han lite mer öm på hårt underlag. Strålröta, hovväggen växte ner i allt rakare linje, frisk lamellrand.

- vår -11. Allt blev bättre och bättre med tåligare strålar och något skålformade hovar. Vi fortsatte med korta verkningsintervaller. Jag gick en underhållsverkningskurs och tog över verkningen själv.

- maj -11. Jag började kunna rida mindre pga graviditeten, gräset spirade och G fick en fångkänning. Hovarna blev sämre och lamellranden blev uttänjd pga laminitis och längre verkningsintervaller.

- september - 11. Vi börjar få igång motionerandet, strålarna är mycket bättre, sulorna mer skålformade bak än fram, lamellranden börjar tighta till sig. Verkar oftare igen och vågar ta mer.

Det jag kommit fram till att jag måste göra är att runda av ännu mer i mustangrundningen så att den verkligen kommer ända in till sulan eftersom lamellranden inte får utsättas för minsta brytkraft. Dessutom kan jag putsa mer på utsidan av hovväggen för att få bort de utflytningar som den uttänjda lamellranden gett upphov till. Vi fortsätter med att variera mellan boots och utan hovskydd beroende på vilket underlag vi rider på. Gräs, skogsstig och i viss mån asfalt funkar fint utan boots. Grusväg kräver boots om det gäller längre sträckor.

Med kunskap kommer ansvar och kunskap måste man skaffa sig när man har ett djur att ta ansvar för!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Några trädgårdsbilder från dagen...men de känns som ett skämt och oerhört oviktiga efter flera av de inlägg som finns att läsa på FB. Människor som är hatiska, som vill bygga murar och använder våra gamla och sjuka som svepskäl. Om än kroppen int...

Äntligen lite långledighet och ett ypperligt tillfälle att vara ute och njuta av den begynnande våren! Vi har ju kanske ett litet annorlunda synsätt på det här med att slappna av och njuta. Eftersom huvudet får slita på vardagarna är det underbart at...

Nu har vi bestämt att våren är här och dagarna tillbringas mest utomhus. Vår familj älskar att vara ute och därför lägger vi kanske mer tid och pengar ute i trädgården än inomhus. Lisen har blivit så glad i att mata kaninerna men idag var det Jac...

Min fina bergsklematis i rosa och vitt har överlevt vintern i frostvitt mörkt garage och nu får den vakna till liv i uterummet. En omplantering och klätterstöd så hoppas jag att den ska trivas! ...

Idag har rosorna fått skuggnät inför den stundande vårsolen. Risken finns att rosorna vaknar innan tjälen gått ur marken och då kan de inte dricka vatten. Så nu lurar jag dem att sova ett tag till.... Örtagården har skickat mina fröer med luktvi...