Bra skrivet, Ewa Angantyr!

...och det är precis vad jag har gjort. Bestämde mig igår för att avboka AR-kursen här i april för vi har fortfarande inte befäst vår senaste läxa, det kom ju ett litet barn ivägen. Dessutom är vi i fulla flyttartag kring kursdatumet så det blir mig lite övermäktigt.

Istället ska jag ta ut en duktig tjej från Sunnansjö Ridsällskap och helt enkelt bara träna grunder. Det blir mer åt det engelska hållet men vad gör det så länge hästen förstår mina signaler och vi båda får ut något vettigt av det.

Oavsett hur mycket jag verkligen sett fram emot AR-kursen kändes det faktiskt som en lättnad att avboka. Just nu behöver jag kontinuerlig träning istället för att inte komma någon vart på egen hand.  

Ja så kändes det i alla fall när jag tog Jacob på promenad nu på lunchen! Och jag fick rapport om att bästa hästen varit ute på tvåtimmarstur med bästa medryttaren och resten av eftermiddagen tillbringar han ihop med Dippis - härliga buspolarna!

Igår frågade Dippis ägare om hon fick släppa ihop sin kille ihop med min och det gick naturligtvis bra. När jag kom ut till stallet ett par timmar senare så blev jag stående ett bra tag vid hagen och bara tittade och njöt. Goliath och Dippis busade verkligen och bara njöt av att få testa sina krafter på ett vänskapligt vis. För det mesta inledde de "dansen" med att nafsa varann kring munnen eller på halsen. Nafsandet övergick snart i fina bensparkar med frambenen, hopp med bakdelen och vidare i stora stegringar. Jag kände mig plötsligt så ödmjuk för vad hästarna går med på att vi gör med dem, när de lika gärna skulle kunna bete sig likadant mot oss som mot en buse i hagen.

Hästarnas dans bekräftade också verkligen det jag tänkt om att de redan kan alla svåra rörelser som vi försöker "lära" dem. Goliath gjorde en fantastisk spansk skritt ( iaf med ena frambenet), han gjorde vändningar på bakdelen och någon variant av skolhalt där han lågt reste sig på bakdelen - stannade kvar någon sekund - och sen kastade han sig fram i ett stort elegant språng. Han var så underbar att se på, så stark, livfull och bara så otroligt glad och stolt över sig själv.

Vi tog med oss hans känsla in i stallet och ner på ridbanan och vilken häst jag har! Om hon där uppe på ryggen bara kunde göra rätt skulle han dansa lika fint med mig. Vi hade tränsbettet på och jag lösgjorde ständigt eftersom han gärna blir stum emellanåt och har svårt att få igenom böjningen. Men när allt sitter på plats är han lätt som en fjäder och skolorna sitter så otroligt bra just nu. Vi testade på diagonalsluta utan större problem och även en stor skrittpiruett som var lite tyngre att jobba sig igenom så klart.

Efter en paus tog vi lite trav och jag hade på förhand bestämt mig för att placera G rätt och sedan sakta av innan han tappar balansen. Alla skolor hade fått honom mjuk och fin och jag blev positivt överraskad hur väl han orkade bära sig även i högervarvet. När vi saktade av och gjorde halt var det som att G själv också tyckte att han verkligen gjort ett fantastiskt jobb. Älskar den känslan!

Innan vi skrittade av och gick tillbaka till stallet tog vi två mindre lyckade galoppfattningar, men vad gör det när hästen bjuder till och försöker göra sitt bästa utifrån mattes tafatta hjälper :)

Över lunchen promenerade jag och Jacob ner till stan. Vi ville ju införskaffa något rart till vår käre make och far, nu blev det inte precis det vi hade tänkt oss men det blev nog bra ändå :) Träffade dessutom på en mamma till ett av "mina" barn på jobbet, hon är så gullig och vi pratade såklart om det käraste vi har.

Nu väntar jag bara på att Jacob ska vakna och maken komma hem...så att vi får fira Alla Hjärtans....med att jag åker till stallet  

Kram på er alla    

Nu har jag bestämt mig för att ALLTID raspa av Goliaths hovar litegrann på måndagkvällar. Det blir så tungjobbat när jag väntar 3 veckor i slängen. Det intressanta är att det återigen händer en massa grejer i hovarna! På ena bakhoven så börjar strålen ömsa, på båda bak ser sulan ut som en puckelpist för den håller på att bli mer skålformad och tjockar på sig. Framtill så släpper sulmaterial kring strålspetsen och de verkar äntligen gå mot en bättre skålform de också!

Tja, har man inget bättre för sig en fredagskväll skulle man kunna sitta och bara betrakta hovarna i olika vinklar för det är verkligen hur intressant som helst   

När vi flyttar kommer jag faktiskt sakna våra husdjur som vi ofta ser i trädgården...

Jacob och pappa leker...

Den perfekta ströckan för galoppintervaller

Goliath och Dippis får umgås på helgerna några timmar i sänder

Två delar av familjen Sandström på gång

Goliath står i solariet

...i svärföräldrahrnas soffa och lånar svärfars Ipad.Det är ju inte utan att det skulle varatrevligt att ha en egen egentligen. Vi kommer precis från vårt nya hus där vi varit och mätt alla vinklar och vrår för att veta vad vi ska ta med oss och vad vi kan köpa nytt. Känslan att kliva ini huset var precis lika härlig som den var första gången vi klev in. Det här huset passar oss perfekt!Över lunch var jag i stallet, hann precis duscha och slänga i mig maten innan vi åkte igen. Goliath fick en liten kortis med jobb från marken, han har det riktigt tufft att placera sitt vänstra bakben så nu blir det ett besök av equiterapeuten för dt här reder jag inte ut på egen hand. Den treåriga araben Dippis i stallet fick också en omgång men med hovvård. För att vara ung så skötte han sig riktigt bra, jag var noga med att han fick lyfta sinaegna ben och gav honom många pauser. På sista bakhoven ledsnade han dock ur och gav mig en fin hint om att nu fick det vara bra genom att vispa med benet i luften och lätt snudda mig. No offense taken, det var bara attavsluta arbetet fort och lätt. Nu ska jag avsluta och ta hand om sonen som håller på att ledsna ur på sin bloggande mamma :-)