Tack vare min goda vän Anette har jag åter börjat kika i Markus Holst ridhandbok och blivit inspirerad till att använda några av hans matnyttiga övningar! Goliath har vilat efter sin behandling och igår fick han en fyrtiofemminuterstur med fokus på Holsts "andra lydighetsövning". Övningen går ut på att få en lyssnande häst som tar ryttarens signaler på allvar. I det här fallet som lätt kan appliceras på uteritten handlar det om att se ut punkter efter vägen där man bestämmer sig för att göra någon form av övergång. Du kanske gör en halt, skrittar till nästa träd, travar vid nästa, halt, trav, skritt....variationerna är egentligen oändliga eftersom vi har tre gångarter, olika tempon, olika böjningar, olika skolor osv osv......

Jag inledde efter en stunds skritt med halter från och till skritt. Första hjälpen vad att stanna för sätet, i nästa fas använda rösten och slutligen handen som broms om inget händer. Usch så lätt det var att ta till handen för tidigt! Jag fick verkligen anstränga mig och tänka efter till en början. Allt eftersom blev Goliath mer inlyssnande och stannade snart för rösten. Igångsättningen skedde på samma vis, säte-röst-skänkel. Nu är ju "framåt-knappen" den vi har minst bekymmer med så i igångsättningarna behövde jag bara sätet som hjälp.

När vi blivit lite varma i kläderna övergick vi till skritt- trav-skritt och här behövde också handen som broms till en början. Men ju fler övergångar vi red desto mindre hjälper krävdes tills vi kunde både sakta av och sätta igång för bara sätet. Den känslan övningen gav var suverän! Goliath var ständigt redo, han sökte min mjuka kontakt framme i "bettet" (fast jag red ju bettlöst men ni förstår känslan), han gick med en avslappnad och höjd överlinje, satte bakbenen under sig och tillfällena blev allt färre då han tappade balansen och ville höja sin framdel.

Jag har alltid tyckt att det är lite svårt att behålla sökningen nedåt-framåt när man rider just rakt fram ute på vägarna. På ridbanan där man tar böjningen till hjälp är det lättare att få hästen att bära vikt bak och höja överlinjen hela vägen från nacke till svanskota. Och även om jag rider övergångar lite nu och då så är jag med kvittot i hand inte så konsekvent som jag måste vara. HÄR vid precis den stolpen ska det vara skritt! Övningen gör att man blir bättre på att förbereda sin häst och man blir tydligare i sin hjälpgivning - helt enkelt mer aktiv - vilket får hästen mer lyssnande och "lydig".

Både jag och hästen var väldigt nöjda med oss när vi kom tillbaka till stallet :) Herrn verkar också trivas utmärkt med sitt nya hagsällskap, trots att han stod kvar en stund och myste med mig när jag tagit av honom grimman när jag släppt ut honom igen.