Jag har levt lite som i ett vakum den här helgen, avskärmad från resten av världen. Jag och maken har nämligen renoverat...och renoverat lite till. De enda pauserna vi har tagit har varit för middag hemma hos svärföräldrarna som också agerade barnvakt.

Vi har inte hunnit med allt som vi hade planerat, fast för att vara rättvis så hade vi planerat mindre jobb än vad det sedan blev. Till en början skulle vi bara måla och tapetsera om sovrummet samt sätta upp fototapet i Jacobs rum. Istället blev det förutom nämnda projekt även ommålning av kontoret samt tapetsering av hela stora vardagsrummet. Och just det, maken har även lagt golv i sovrummet! All målning är i varje fall gjord och den färgglada tapeten i Prinsens rum är uppe efter mycket möda och besvär. Förhoppningsvis hinner vi med resten i veckan - dock utan barnvaktande så det kan ju bli intressant :)

Vi stortrivs verkligen i vårt nya hus, det är ljust och luftigt, underbart att ha två våningar och en trädgård som man kan gå rakt ut i och som ligger lite avskiljd från grannarnas insyn. Dessutom har vi fått den perfekta kombinationen av stad och land eftersom maken vill bo på en villagata och jag trivs bäst med skog och djur intill. Vi har allt! Från framsidan ser man en fin tjärn och på baksidan har vi sjöutsikt, stora plus i kanten.

Jag hann faktiskt med att hälsa på mannen som äger hästbetet som jag hoppats på att ha Goliath på i sommar. Det ligger cirka tre minuters promenad från huset och efter en rundtur med mannen så är det klart att herr G kommer gå i en underbar hage som jag skymtar från Jacobs sovrumsfönster!! Hästen har till och med fått egen sandstrand att doppa fötterna vid och han kan dricka vatten direkt ur sjön. Till sällskap kommer han få unge herr fuxarab från nuvarande stallet. Det är samma häst som herr G jagade runt i hagen för ett par veckor sen men då hade vi ett sto inblandat och tydligen kom herr Gs gamla hingstkänslor fram för han skulle ha tant brun för sig själv och då fick unge herr fux inte ens vara med att äta. Dock gick ju pojkarna själva tillsammans dessförinnan och det fungerade hur bra som helst. Då var det unge herr fux som bestämde över Goliath och de busade och hade superkul tillsammans. Så det bör gå fint nu också, jag håller alla tummar jag har!

Lillprins Bus överraskade oss under helgen genom att helt plötsligt stå upp på egen hand och hålla sig i ett soffbord. Det var farfar som upptäckte det hela när vi satt och åt middag. Vi blev alla lika paffa men prinsen verkade själv mycket nöjd över utfört uppdrag! Det skulle inte förvåna mig det minsta om han hoppar över krypandet och går direkt på gåendet, han älskar att få "gå" upprätt när man håller honom i händerna. Det blev två långa dagar för honom hos svärföräldrarna men han verkar inte ha klagat, nästan tvärtom för han har varit glad och skött sig fint med både sovning och mat. Att han sen ville gosa lite extra med sin mamma och sova tätt intill i sängen på nätterna har jag inget emot :)

Tja...när det gäller nya huset, hästen på bete och jobbet fem minuters cykelväg bort så kunde jag inte vara lyckligare. Det är nästan för bra för att vara sant helt enkelt!

Vi får se om herr G blir lycklig i eftermiddag för han ska få sällskap fram till betet. Det blir en stor herr fux som också behövde sällis ett par månader innan gröngräset. Men jag tror det ska gå bra, valacker brukar komma överens rätt fort och G är aldrig omöjlig...förutom när det gäller bruna stora skönheter av andra könet ;) Min snälla medryttare tog hand om G igår och tog med honom på tur. Själv hann jag bara fylla vatten och longera lite på ridbanan på lördagen. G har blivit sputnik på grund av det nya höet som tydligen har alldeles för mycket krut i sig för herrns välmående. Så när jag släppte lös honom på ridbanan så visade han en imponerande sträcka av enbart bockningar. När han var klar kom han fromt skrittandes tillbaka till mig och tyckte att han var klar för dagen. Han är rolig den där! Medis har också berättat att han varit som Jekyll och Mr Hyde (stavning) under ridturerna och det märkte jag själv när jag tog en tur i fredags. Han uppförde sig på precis samma sätt som då han fick havre i kraftfodret, helt vrickad helt enkelt. Rädd för minsta lilla, nerverna på utsidan, massor av energi och samtidigt sååå känslig att rida. Men det märks att han inte mår väl av det, han är betydligt mer harmonisk på ett annat hö så så fort jag hinner ska jag åka en vända till gamla höbonden och hämta hem av det höet jag vet funkar bra på honom. Tänk vad foder kan påverka och detta gäller då alltså bara hö, för kraftfoder får han inget alls av.

Återkommer med uppdatering om kvällens ihopsläpp!