Irene

26 januari 2013 21:53

Kul att du blivit nyfiken på kraftskapande ridkonst! :)
Precis som du säger så tycker jag det blir en djupare form av förståelse/kommunikation eftersom man strävar efter att rida hästens hjärna för att få den förstå och vilja göra det ryttaren vill, inte att "ta hästens kropp och göra saker med den".
Sen tycker jag Ewa-Kristina har tänkt några snäpp längre när det gäller form, samling, vad man egentligen vill ha och varför.
BB´s ekipage har som regel inte mycket till hållning (man är nog rädd i överkant för spänning) och vinklar inte bak utan går som regel med raka bakben även i "samling".
Har själv bara ridit två gånger för Ewa-Kristina, men Birgitta som jag rider för (och praktiserat hos) är beridarelev till Ewa och kör på samma system fast med lite personlig touch såklart.

irmelin

27 januari 2013 08:58

Just det här med förståelse och kommunikation är det jag börjar komma fram till att jag vill plocka ur den kraftskapande ridkonsten. Ofta blir det ju så att man gör sig en egen "ridfilosofi" utifrån egna kunskaper, erfarenheter och förmåga tillsammans med den häst man rider. Märkte med Goliath på slutet att både AR och KR kunde ge mig olika inputs utan att det ena uteslöt det andra egentligen.
Jag skulle tro att Christofer Dahlgren också hamnar någonstans mitt emellan BB och E-K, han kritiserar och berömmer båda. Om vi tar som exempel skankböjningen är det något som han poängterar, lika med att hästen ska bära upp hela sin bröstkorg - täniker på det du skriver om hållning. Där är jag lite för lite inläst på BB för att kommentera honom, men jag upplever honom också som extrem med en smal syn på hur man utbildar och använder hästar.
Jag har varit på BJ som fotfolk en gång och tänkte ta mig iväg någon mer gång under våren. Det finns ju alltid saker att fastna för och plocka med hem :)

Johanna

26 januari 2013 22:53

Åj, jag har aldrig ridit akademiskt själv men största skillnaden av det jag läst och hört från andra som tränar Akademiskt är att i Kraftskapande Ridkonst finns ingen utbildningstrappa, man jobbar med varje ekipage utifrån dennes förutsättning för att få en stark och hållbar häst som tycker träningen är roligt. Beroende på var ekipaget står och vad som behöver vara i fokus så kan man lika gärna jobba med trampet som att jobba med böjningen. Ewa jobbar mycket med känslan och att man själv ska äga sin egen kunskap så att man ska kunna träna & känna även när hon eller annan tränare inte finns där.

Jag upplever ett stort fokus på lång och låg och böjda häst inom Akademiskt Ridkonst, vi böjer aldrig hästen så mycket som jag kan se att man gör i akademiskt och lång och låg är aldrig en form vi arbetar hästen i utan endast ett kvitto man får efter samlat arbete och ingen arbetsform.

irmelin

27 januari 2013 09:10

Vilka bra svar jag får :) Frågade Irene också och ni kompletterade varandras svar.

Det jag kommer fram till är att jag har en bra grund i AR (utifrån Christofer Dahlgren som också har "sin egen" vision om än inte uttalad). Jag gillar utbildningstrappan, tycker den är bra uppbyggd och det gör det lättare för mig att veta hur jag ska lägga upp arbetet på hemmafronten. Min erfarenhet är också att man inte följer den slaviskt utan fokuserar på vad hästen och ekipaget behöver. CD har också uttalat att hans jobb är lite märkligt eftersom man lär eleverna för att de ska kunna klara sig själva :)

Däremot saknar jag just den här biten med att än mer ta hänsyn till ryttarens och hästens mentala sida. Även om man i min värld talar om att "be" hästen om rörelser är man lite mer....vad ska jag säga, ledare över hästen än i total samklang viljemässigt.

Fokus på nedåt framåt håller jag helt med om. Dock är det nog främst för den outbildade hästen man verkligen "tränar" på det just för sökningen till handen och hitta avslappning. När du kommer lite högre upp är det heller ingen arbetsform utan en vila och ett kvitto på att hästen efter samling fortfarande har sökning till handen.

Böjningen är väldigt intressant för där anser jag också att man böjer hästarna för mycket för tidigt och för länge inom AR. Det var nog egentligen också en anledning till varför jag började kika på KR där man verkligen poängterar att man inte böjer hästen mer än vad den klarar av eftersom det förstör balansen. Upplevde det så tydligt med Goliath där vi fick träna mycket på att böja mer för att han skulle hitta böjning. Det resulterade i obalans och den skulle jag rätta till genom att fånga upp ytterbak med slutan. Men för mig blev det helknäppt eftersom jag inte kom åt grundproblemet - en icke fungerande böjning. Så när vi plockade upp några av E-Ks övningar med svag böjning och stora ovala spår och sen vara noga med att hästen verkligen klarar av att följa i balans blev det sjukt mycket bättre kvalitet.

Åh vad roligt att diskutera!! Tack för bollandet :)

Johanna

26 januari 2013 22:56

Jag glömde...sitsen, vi fokuserar inte så mycket på sitsen som man gör i AR utan vi jobbar med att vara i balans över hästen och störa hästen så lite som möjligt med vårt säte för att ge plats åt ryggen att höjas. Vi använder inte skänklar mycket heller utan anger takt med stångens kedja och tonus i kroppen & flyttar hästen genom tryck i stigbygeln.

irmelin

27 januari 2013 09:20

Jag tycker nästan E-K skriver mer om sitsen och dess inverkan i Kvinnor I kalix än vad jag läst hittills. Eller...iofs...Katrin Wallberg berör det ju en hel del men på en ganska militäriskt sätt och utan känsla. En CD träning fokuserar, enligt mig, inte särskilt mycket på sits heller utan mer på att hitta en användbar sits. Ibland har vi nästan önskat att han skulle gå in på det mer.
Skänklar används heller inte så mycket, mer att man då kan placera och hämta fram bakbenen i de olika rörelserna.
Ordet tonus var helt nytt för mig när jag gick som fotfolk på en Birgitta-träning. Likaså tryck i stigbygeln för att ange tyngdpunkt. Två väldigt användbara saker tycker jag nu när jag börjat förstå hur det ska användas.
Jag börjar också lura på, efter att ha ridit ett par andra hästar, om det här med tonus och den mentala biten kanske är ytterst lämpad för träning av kallblodstravaren. De är så (oftast) känsliga och har så mycket nerv och muskeltonus att man inte bara kan rida rakt upp och ner a la AR. Bara en liten tanke som flög förbi.... Du måste verkligen connecta med kallblodet för att den ska vilja samarbeta. Visst är det lika med "vanliga" hästar också, men det är kanske ändå enklare att styra runt en häst utan så mycket nerv och känsla. Oj, nu blev det filosofiskt....

Johanna

27 januari 2013 13:02

Hittade detta på Ridkonst i Norrs hemsida:
Kraftskapande Ridkonst


Ewa-Kristina Pettersson är formaren av denna ridkonst. Den har sitt ursprung i den akademiska ridkonsten men hon har en egen filosofi.


”Låt hästen bli din lärare, tillåt hästen att visa dig allt det du behöver veta om dig själv och ridning. Tacka din häst för gåvan och försök ge något till hästen. Ni är två som ska ha utbyte av samvaron”

- Ewa-Kristina Pettersson


Ewa-Kristina respekterar både hästen och människan. Med en ödmjuk syn möter hon varje ekipage där de befinner sig just nu.

Ewa-Kristina vill att varje ryttare och häst ska äga sin egen kunskap och lägger stor vikt vid att man ska förstå det hon vill förmedla.


Hon ger verktyg/nycklar till att hitta ”ryttarkänsla”, att känna hur hästen reagerar och använder sin kropp och förstå varför. Detta är för att ryttaren ska kunna ta rätt beslut och hitta rätt väg att skola sin egen häst på dennes villkor. Att skola hästen på ett för den fördelaktigt sätt.


Ewa-Kristinas förhållningssätt är positiv inlärning, att belöna direkt när hästen gör rätt även om de så bara är minsta antydan till att göra rätt i första försöken. Hon ber hästen att försöka, inte kommenderar den att göra.


Alla hästar - oavsett vad man vill använda sin häst till eller vilken ras man har, kan skolas på detta sätt. Men eftersom alla har olika förutsättningar och användningsområden så får man ha olika infallsvinklar.


Ewa-Kristina har en förkärlek till Kallblodstravaren bland annat för deras påskjut och stora register i muskeltonus. Eftersom påskjutet är grunden i skolningen så har dessa hästar oftast väldigt lätt för samling.

irmelin

27 januari 2013 16:02

Yes, läste det också :)