Det gäller att ha en öppen och ödmjuk syn på kunskap. Jag hade en kunskap igår, jag har en annan idag och får en ny i morgon. Det är väl det som är utveckling kanske.

Gårdagens lektion gav mig ytterligare tankar kring hästens böjning, något som ni kanske har märkt att jag funderar en del kring. En oskolad häst klarar liten böjning, en skolad häst klarar en större böjning. So far so good. Men hur liten är en "liten" böjning? Jag drog parallellen liten böjning - nästan ingen böjning alls. Och det skulle kunna vara en del av sanningen, men svaret ligger ju i hästen och dagens status.

Igår behövde vi böja motsvarande en 12-15 m volt för att det alls skulle ge effekt i Pilas kropp. Den böjningen fick henne att böja hela vägen genom kroppen, slappna av och länga överlinjen. En mindre böjning gav knappt ingen effekt.

Det jag också tog till mig, fast jag egentligen redan vet det men kanske inte helt tagit fasta på det, är att för att få en gymnastiserad och mjuk häst måste vi stretcha. Alltså tänja mellan liten och stor böjning. Detta skriver E K Pettersson om i Kvinnor i Kalix. Detsamma gäller som sagt även för längningen av överlinjen, hur få en häst som kan gå både samlat och med stor längning om vi inte arbetar med hela spektrat. En muskel blir inte stark av att arbeta i samma läge utan av att tryckas ihop och stretchas ut.

Så idag säger mina tankar mig att en oskolad häst kanske inte alls ska gå med minimal böjning. Böjningen ska varieras och det jag tänker mig är en liten böjning kanske i verkligenheten inte är så liten eftersom det även måste ge effekt i hästen.

Hur går era tankar?