Det är så fantastiskt kul att se hur fort framåt det går för vårt nya AR-ekipage Elin och Max! Jag tror att det bara är tredje gången de får lite tips från mig och det syns att hästen börjat förstå sökning-böjning och att Elin själv har en tydligare bild framför sig.

Med lite ny utrustning; ett kapsonhackamore och en ny sadel tränade vi både från marken och uppsuttet. Sökning-böjning både från stillastående - igångsättningar - och under skritt på volt och böjd rakt fram. Vidare lade vi fokus på att kunna föra hästen mellan tyglarna. Elin fick flytta inåt-utåt både på volt och på rakt spår samt lägga fokus på att yttertygeln ska föra in bogen i öppnan. Vid hand fick de även testa på slutan för andra gången och nu gick det mycket bättre! I högerslutan tog det emot men i vänster var det inga större problem. Avslutningsvis tog vi några travuppgångar med tanken att bara smyga igång uppåt med ett ökat tonus. Inte helt lätt då det gäller att hitta rätt energi i sig själv istället för att fysiskt mana på hästen framåt i tempo.

Elin och hennes mamma anki gör ett jättefint jobb med sin lilla häst, det ska bli kul att se vad som har hänt till nästa träning!

Förutom mina egna enbart positiva erfarenheter så finns det andra saker som gör att jag förespråkar bettlöst!

Kapat från http://klassiskridning.blogspot.se/2013/04/betslingens-effekter.html

Jag har precis skickat iväg en liten beställning! Fick bland annat pengar i present och bestämde mig för att äntligen lägga en slant på DVDn Long Reining som jag suktat efter i några år. Tog även med Perry Woods "Bombsäker häst", båda beställda från www.gryning.nu. Någon som har sett dvdn eller läst boken? Jag fick låna filmen av en gammal stallkompis för fem-sex år sedan och kommer ihåg att jag tyckte väldigt bra om den. Dessutom har jag ju kikat på korta klipp från filmen via nätet, men det blir ju betydligt lättare att lära sig något vettigt om man kan ha hela filmen och dessutom gå tillbaka till den när man stöter på problem. Long reining är verkligen superkul att hålla på med både för ryttare och häst, inte minst nyttig träning!

Google-bilder

I juli hålls en kurs i ämnet för Moa från Gryning i Svärdsjö...den tänkte jag försöka åka på!

Tredje dagen hemma och jag inser att jag, som vanligt, behöver något vettigt att sysselsätta tankarna med. Passa på att plugga in något vore kul...typ något med häst kanske ;) Skämt åsido så är det mycket häst på hjärnan igen. Kroppen gör motstånd men själen skriker. Tur att jag får Anette på lunch idag och kan leva lite genom henne! Till helgen bär det av till Hästaktiv i Lövåsen med heldagsclinic för Christofer Dahlgren. Vackra hästar, kloka människor och inspiration så det räcker och blir över - ja tack!

Roar mig med att klickerträna Humle och vips hade jag en mycket socialare kanin. Jag har aldrig använt klicker tidigare men det var ju en riktigt bra grej må jag säga. Håller på att klicka in honom på pellets när han ska få mat och har så smått utökat till att klicka för visat intresse för mig. Måste dock ta tag i lyftträningen igen, han må vara en sprattelpelle men han får ändå stå ut med lite pyssel. Att klicka in honom på att vara trygg och få en positiv känsla hos mig går hand i hand. Det var i varje fall busenkelt att klicka in honom i transportburen från hans lilla hus när jag ville ta med honom till uteburen. Två klick så satt han självmant där inne i transporten! Fegisen törs nämligen fortfarande inte hoppa ut ur husen och nerför rampen. Uppför går fint men icke ner. Det är några centimeters skillnad mellan ramp och hus så nu lurar jag på en bättre upphängning av rampen så att han ska kunna spatsera rakt ut utan något nedåthopp. Tror att han helt enkelt inte  trivs med det nedskuttet. Värt att testa i varje fall.

Dags att gå och tillaga dagens lunchmat!

Bara för att längtan är så stor....

Bildgooglad icandys.blogspot.com

Det här är ett mycket läsvärt blogginlägg från Anna Lindh! http://wp.annalindh.nu/2013/01/kontakt-eller-stod/

Jag kopierar in det för att lätt kunna gå tillbaka till texten i min egen blogg.

Kontakt eller stöd?

En av de saker som kan vara svårt att diskutera hästmänniskor emellan är hästens ”stöd” på tyglarna. Synen på hur det ska vara är väldigt olika och dessutom menar vi ofta olika saker fast vi använder samma ord. Eller menar samma saker men använder olika ord. Till att börja med är det alltså viktigt att försöka reda ut vad man egentligen menar med olika ord.

Många ryttare anser att hästen ska gå med stöd på tyglarna. Om den inte gör det så menar man att den har släppt kontakten till bakbenen och inte jobbar med ryggen. Jag ogillar ordet stöd i detta sammanhang. Att ta stöd mot något innebär att lägga vikt i eller mot detta något. Att hästen ska stödja på tyglarna (för övrigt det uttryck som används i dressyrens tävlingsreglemente, TR) innebär alltså att den ska lägga vikt i tyglarna. Den aktuella meningen i TR börjar ”Med stadigt huvud och fritt buren hals…” Jag kan inte få ihop en fritt buren hals med ett stöd på tyglarna. I mina öron motsäger dessa två varandra.

Jag föredrar ordet kontakt för att beskriva vad som ska finnas mellan hästens mun och ryttarens hand. Vad är då skillnaden? Den stora skillnaden är att hästen inte lägger vikt i tyglarna, utan att den, precis som det står i TR, bär sin hals (och sitt huvud förstås) fritt. Kontakten kan bestå enbart av tyglarnas vikt.

Sammy går fram till handen.

Men är det då inte som kritikerna säger, att om tygeln hänger så har hästen släppt kontakten? Jodå, det kan vara så, men det behöver inte vara det. Du ska vara uppmärksam på att hästen alltid söker din hand. Om du går fram med handen och sätet så ska hästen följa din hand. Man säger att hästen går fram till handen, utan att vara på handen. Om hästen inte följer din hand, utan blir kvar i samma form trots att du ger mer och mer tygel, ja då kan den ha släppt kontakten.

 

Att lära hästen att gå med en jämn kontakt till båda tyglarna är som det mesta annat ett arbete som sker i flera steg och som måste ses över tid. Ofta gör vi felet att vi tror att vi ska börja med målet. Vi har en idé om hur det ska se ut när vi rider och så försöker vi helt enkelt få det att se ut så.

Om vi har en idé om att hästen ska gå med lika stöd på båda tyglarna så kortar vi tyglarna och tar oss ett någorlunda lika stöd med båda händerna. På det sättet skapar vi motstånd och spänning hos hästen och så har vi gett oss in på spåret som leder till överaktiva händer som bara försöker få hästen att ”ta ner huvudet”. Lika tokigt kan det bli om vi har en idé om den lätta kontakten som består av tyglarnas vikt, och så rider vi runt på lagom lösa tyglar och hoppas att hästen så småningom ska ”ta ner huvudet” av sig själv.

Vägen till att få en häst som verkligen bär huvud och hals själv och som söker fram till handen, utan att vara på handen, går grovt räknat i tre steg:

1. Via ställning och böjning i innersidan få hästen bort från den inre tygeln.

2. Hästen söker sig till den yttre tygeln.

3. Lika kontakt till båda tyglarna.

1. Capo lättar från inner tygel, men söker sig fortsatt fram till handen. I detta skede bör yttertygel vara lös för att inte störa/förstöra ställning och böjning.

2. Diablo söker sig till yttertygeln. Observera att det inte är min hand som tar kontakt med hästens mun, det är hästens mun som söker kontakt med  min hand. Det är en avgörande skillnad!

3. Så småningom resulterar steg 1 och 2 i att hästen kan söka lika kontakt på båda tyglarna, utan att hamna ”på handen”. Det kan se olika ut för olika hästar och i olika situationer. Ibland har man en högre grad av kontakt, ibland består kontakten endast av tyglarnas vikt. Men något ”stöd” på tyglarna är det inte fråga om!

Diablo samling i böjning.                            Sammy i rakställd samling.

 

 

 

Melissa i piruett.                       Diablo fram till handen.

 

 

  

 

Liselotte Linsenhoff på hästen                           Josef Neckermann – Venetia. Flerfaldig Piaff. Flerfaldig OS-medaljör                               OS-medaljör 1960-1972.

1956-1972                                         

 

Kom ihåg – Rid din häst fram till handen, men se till att du inte har hästen på handen!

Blev så förtjust i ett litet kallblodssto från Falun som ligger ute på annons, och vad tror ni hästen heter? Jo, Nergårds Hanna. Här kommer....Hanna med hästen Hanna. Hehe!

http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=709143

I eftermiddag fick Humle äntligen pröva sin utebur för första gången. Lockas ut på rampen med godis var ju alldeles för farligt så matte fick bära ut honom och då blev det liv i luckan. Tjo vad mycket spring i benen jag hade! Efter ett tags skutt och span lyfte matte upp mig längst upp på rampen så att jag fick skutta in i huset igen inför natten.

Ja kaniner är ju tydligen höjdrädda så vi får väl se hur lång tid det tar innan han törs skutta ut själv. Han växer iaf så det knakar så han ska nog snart fixa det på egen hand. Att skutta direkt på fyrkantsnätet är ju heller inte någon höjdare och jag väntar ivrigt på att tjälen ska släppa ur jorden så att vi kan flytta buren på plats. Måste gräva upp ett par buskar som ska omplaceras och sen kommer bli blanda jord och sand som ska ligga ovanpå nätet så att Humle har ett bra underlag att gå på. Dock rymningssäkert :)

På väg hem från jobbet idag fick förresten Pila sig en påhälsning i hagen! Hon såg såhär glad ut när jag kom.....

Men det var hennes hagkompis hon var sur mot och inte mig, så snart fick jag gosa lite med henne i alla fall :)

På grund av ett litet missöde med bildtexter har man chansen att läsa en artikel direkt på nätet om unghästens inridning utifrån ett NH/akademiskt synsätt! Tänk om alla hästar fick en sån här bra start på sin inridning.

http://www.hastfocus.se/index.php/component/k2/item/282-ladda-ner-artikel