Nu har jag frid i sinne och kropp, för idag har jag träffat hästar!!

Först ut var ett besök i Västansjö där jag underhållsverkade sötaste Twix. Han blir finare och finare för var gång och han sköter sig dessutom bättre, ville bara gå ner i buga en gång när han tyckte att vi stod lite för långt bort från hötappen som han smaskade på :)

Efter det begav jag mig ut till nästa Anna, min tränare, för en pratstund och en kik på hennes fina Sassa. Om allt funkar fint ska jag försöka mig på att rida den stora damen. Kände mig först som en liten myra, är man van vid kallblod som har ponnymått är alla hästar stora. Men efter att ha stått bredvid Sassa en stund ute i hagen försvann den där hisnande känslan. Sassa är kanske en lite speciellt dam men skulle nog kunna passa mitt sätt och min ridning som det låter. Vore en ära att få rida henne! Med tanke på vad jag har i magen vill jag inte sätta mig upp på vilken häst som helst heller utan det får vara en stabil sak som man vet var man har. Hälsade även på Annas andra två hästar, ungtuppen Sigge och gamlingen Florre. Ett trevligt gäng!

Sassa i mitten....

Ja tänk hur det kan vara...i vissa situationer känner man sig bara så hemma och så.... "rätt". Det här med hästar är sannerligen min stora passion i livet!

Hästblogg givetvis :) Verkar dock inte som den skrivs i längre, men ack så bra inlägg som sätter fingret på just det där lilla extra som jag själv skulle vilja påtala!

http://ridkonsten.blogspot.se/

Ja jag kan inte riktigt låta bli utan att filosofera kring ämnet ridning och idag kretsar tankar kring något särdeles viktigt. Inställningen till själva ridpasset, att ha ridit "bra eller dåligt", den höga/låga dagsnivån.

Skulle nog kuna dravla på i många långa rader i detta ämne men jag ska försöka fatta mig kort. Att ha ridit bra eller dåligt, att hästen har gått bra eller dåligt är något som det reflekteras kring av oss hästmänniskor för varje pass vi arbetar hästen. Man hör och läser om människor som påtalar att det gick så vansinnigt dåligt idag beroende på antingen hästen eller sig själv. Jag gjorde det själv med Goliath. Men ju mer jag lärde mig och läste av de betydligt mer kunniga ryttarna och visionärerna så insåg jag att det inte handlar om att prestera bra eller dåligt, varken för mig eller hästen. Det handlar snarare om vilken inställning jag har och hur jag hanterar de situationer som uppstår under passet där det inte går riktigt som jag har tänkt.

Jag köper inte det här med att en häst kan vara "jävlig" och gå emot på pin kiv. Om en häst inte vill böja, bara ligger på framåt eller inte har någon energi så måste detta bero på något. I det läget måste jag då antingen söka reda på vad orsaken är och arbeta ifrån ett annat utgångsläge, eller så kör jag stenhårt på min ursprungsplan för passet och jobbar med/mot en motvillig häst. Om jag väljer det sistnämnda alternativet får jag högst troligtvis en häst som faktiskt snällt accepterar att matte tänker få sin vilja igenom trots att hästen försöker visa på alla sätt att den faktiskt inte klarar av uppgiften. Hästar går ju tyvärr att tvinga....

Väljer jag istället alternativ ett och söker reda på orsaken finner jag kanske att hästen är stel i ett bakben för dagen och arbetar istället från skritten med att lösgöra och stärka och passet kanske resulterar i att jag "bara" har skrittat.

Det är ju ändå så att precis som vi människor har dåliga dagar mentalt eller fysiskt så kan det vara likadant för hästen. Och oavsett vem det är av oss som inte är på topp så krävs det två för att dansa tango.

Under en clinic som jag var på som fotfolk betonade tränaren att ryttarna behövde höja sin lägstanivå. Det handlar om att veta vilken utbildningsnivå man ligger på som ekipage och därtill bli så pass stabila att lägstanivån inte hamnar för långt ner från högstnivån. En "dålig" dag måste inte betyda att det hela slutar i kattpiss och ingenting alls utan att man genom insikt och rätt inställning kan hantera situationen på ett sådant sätt att man ändå får ut något bra av passet. Kvalitet och inte kvantitet.

Jag märkte otroligt stor skillnad på Goliaths inställning och motivation beroende på om jag lyckades hålla en positiv anda genom passet och jobbade MED honom och utifrån vår dagsstatus, eller om jag ville pressa på i lägen där han mentalt eller fysiskt inte kunde mer. Givetvis får man inte heller be om för lite, att tänja på gränsen kan vara högst utvecklande, men det kräver att man vet vilken nivå och vilken dagsstatus man har. 

Ju mer jag läser kring inställning blir det allt mer fascinerande att hålla på med hästar för det ger mig en djupare förståelse för vad det innebär att arbeta med hästar. Det är så mycket mer än att sitta upp och ta sig runt fyrkantsspåret i vald gångart....

Jag har nog lite svårt att verkligen förklara mig i ämnet, det är svårt att ta på. Hittade i varje fall ett klipp om träningstips som är väl tänkvärt:

http://www.youtube.com/watch?v=rNL7YVQAY_A&list=UUvNlWeJuTI2U4sfl5_I4dvw&index=5

Sitter här och njuter av en lugn hemmakväll innan det vi alla väntat på går av stapeln. Tänkte passa på att lägga in några foton från gårdagens utflykt...jag hälsade nämligen på Goliath på Janolsgården. Han stod uppe vid ligghallen och kikade fram bakom knuten med en hjärtvärmande uppsyn. Det var bara att knalla fram och krypa in under hans hals och där stod vi sen och myste både länge och väl. Efter en bra stund tog jag mig en lov runt till de andra hästarna och sa hej till dem. Och innan jag sen for hemåt blev det mulpussar och mera kramande. Goaste lilla hästen, det är som att komma hem i din närhet. Men det känns fortfarande som rätt beslut är taget. Var sak har sin tid....

Vore inte det här mycket häftigare att titta på under en dressyrtävling? "Riktig dressyr" ;) i halsring, jojo!

Kanske behöver ordningen och innehållet i Seven games repeteras? http://lycklighast.wordpress.com/seven-games-de-sju-lekarna/ har en jättebra text och förklaring! Jag drar några grejer lite snabbt bara.

Hästens zoner:

1. Friendly game

2. Porcupine game

3. Driving game

4. Yo-yo game

5. Cirkling game

6. Sideways game

7. Squeeze game

Jag har faktiskt fått ett litet träningsobjekt tack vare min underbara kompis Anna, som äger busfröet Twix!

I fredagenssnöyra kom Mikaela och Olivia med transporten och hämtade Goliath. På samma gång som det kändes helt overkligt kände jag mig även helt trygg med att de var just de två som skulle få ta hand om fina hästen. Jag vet ju att han kommer få det så bra! Jag lastade på och han klev rakt på, tog något steg bakåt när han väl var inne men ställde sen sig rätt igen. Inga problem alls.

Första natten fick G sova inne eftersom han var skodd och ihopsläpp med 20 andra barfotahästar kräver avskoning. Den hade fått vänta till nästa dag eftersom det redan började bli kväll. Ihopsläppet hade gått rätt bra också, Goliath kände igen sig men var visst lite väl stöddig mot ledarhästen som givetvis hade jagat på G en del till följd. Idag gick det i alla fall bättre och var lugnare.

Goliaths avskoning hade också gått bra. Det är ju dock skillnad på hur en hovslagare och en barfotaverkare vill att en hov ska se ut....

Ni kan se foton från ihopsläppet på Mikaelas blogg: http://janolsgarden.blogspot.se/2012/12/goliath.html

Hejdå hästen!

Det blev alltså ett sista ridpass på ridvolten. Goliath var riktigt fin....hittade den där traven med stort schwung och bad honom även att samla sig några steg ibland. Och bara sådär, för första gången gick han in och arbetade med samlingen på egen hand. Ingen tyngd i framdelen och inget motstånd i tygelkontakten. Finaste hästen!