Efter ytterligare lite bekantande går nu alla tre pojkarna ihop och hagen är lugn :) De två unghästarna har klargjort vem som har vilken plats och Goliath vinklar bara öronen så flyttar de andra båda på sig för honom - kungen. Blir helt imponerad av hans pondus och ledarförmåga! Eller ska jag kanske kalla honom för hans nya smeknamn som stallägaren har gett honom ; Biffen. Hahaha, passade rätt bra faktiskt!

Idag har Goliath fått en liten kort promenad bort till en grästuva och tillbaka. Jag ville inte dra iväg med lilleman i barnvagnen för långt eftersom han har feber. Lite frisk luft mådde vi dock alla bra av.

Älskade lilla häst!

Idag var sista dagen för våra hästar borta på betet och tiden var mogen för dem att flytta in i lösdriften i stallet bredvid. Det äldre paret som äger betet tog ett sorgligt farväl....hästarna har verkligen varit omtyckta! Som tur är kan ju paret gå och hälsa på dem när som helst eftersom det är så nära till stallet :)

Vid ihopsläppet märktes det tydligt att våra pojkar var som två parhästar, de sprang jämsides och undersökte sitt nya hem. Goliath nosade nyfiket på nya hagkompisen, en ettårig hingst men gjorde inget stor grej av det. Dippis däremot skulle nog försvara tvåmannaflocken och jagade undan lillkillen ett par gånger och gav honom även en känga eller två. Vi lämnade dem en kort stund för att fixa med hö och när vi kom tillbaka var trådarna av och lille Darius gick på andra sidan av staketet... Han var dock snäll att fånga in och gick motvilligt tillbaka till de två stora stygga pojkarna.

Medan vi fyllde hönäten passade Darius på att smita än en gång vid grinden där nedre tråden hängde halvöppnad. Som tur är finns det en liten "för-hage" där som han får gå i ett tag innan han bekantat sig med de nya herrarna. Fortsättning följer på hästrelationstemat.....

De här två går i hagen på andra sidan staketet.

Snyggast i dag (enligt den mycket partiska ägarinnan)!

Tog ett pass på ridvolten på förmiddagen, fick till en riktigt trevlig böjning där emellanåt där han verkligen söker till yttertygeln och är loss från inner. Dock var det tungt idag, sa herrn, speciellt för vänsterbak som inte orkade placera sig rätt särdeles ofta. Men det går framåt med andra delar, som min placering i sadeln i skolorna. Prövade att samla skritten litegrann och herrn vet inte riktigt vart han ska göra av sig, men det är bara att ha tålamod och fortsätta en milimeter i taget.

Efteråt mätte jag hovarna, har nämligen anmält mig för att vara med i en pilotgrupp för utprovning av en ny typ av hovsko här i höst. Hoppas hoppas att vi blir utvalda!! Det var rätt intressant att mäta faktiskt då jag främst mätt framhovarna tidigare i och med beställning av boots. Nu när jag mätte alla fyra märkte jag hur jämnstora hovarna faktiskt är. Längd fram 133 milimeter och 130 mm i bredd. Bak är de 130 mm långa och 120 mm breda. Give or take nån millimeter i ögonillussion.  Det handlar ju faktiskt om att jag verkar hovarna symetriskt efter sulkanten och det är alltså inte jag som påverkar storleken och står med måttbandet när jag raspar hovarna. Jag tyckte det var fränt i varje fall!

När Goliath fått gå ut i hagen plockade jag in Dippis och parkerade honom vid staketet så att han hade sällskap medan jag verkade hans hovar. Det som skiljer mellan Gs och Ds hovar är att D har en mycket bättre skålform samt nästintill hela lamellränder. Detta gör att han väldigt sällan ömmar på något underlag utan tar sig fram smärtfritt på tex steniga grusvägar. Dippis skötte sig prima och stod snällt stilla under tiden jag höll på. När jag skulle runda av kanterna på framhovarna ville han stretcha bogarna och sträckte låångt fram. Jag skrattade gott åt honom och kunde fortsätta när han stretchat klart.

Vad vore jag utan min fantastiska häst.... Jag trotsade förkylningen och tog en kort tömkörningstur ikväll trots allt. Eller kort och kort, vi var ute i 50 minuter runt Golan med både trav och klättring inlagt. Jag känner mig dock bättre så jag ska inte klaga.  Goliath är så härlig, det syntes verkligen att han tog sin uppgift på allvar ikväll. Han mötte en barnvagn med lysande reflexkåpa, gick förbi en del udda saker, fick stå i halt både länge och väl vid en vägövergång och han bara gillade läget. Han gör mig så himla stolt!

Travpassen gör honom också gott, ibland får han springa på med mig joggandes bakom eller så går han rulla på i kort trav där jag går med raska steg. Han har lättare för att balansera sig själv och då får han träna på att sätta under sig på egen hand. Han är RÄTT snygg vid de tillfällena vill jag lova!

Körde på hackamoret ikväll och det märks att det är det som han trivs bäst på - hästen får bestämma vad han vill ha :)

....så det kapar jag :)

Balans

Efter många funderingar fram och tillbaka har jag slutligen bestämt mig för att ta hand om Goliath själv och inte har några medryttare. Det är med ett visst vemod måste jag säga, den ena har hängt med i drygt ett år nu och de har varit guld värda!! Men inför hösten blir det så svårt för mig att ha fasta dagar med ett rullande jobbschema, ett barn på dagis och en man med aktiviteter. Och hur värt det än är att ha medisar vill man självklart kunna rida sin häst de dagar man kan, så nu får det bli såhär.

Jag har även fått lite mer motivation nu när vi ska köra in Goliath och jag ska försöka träna för min AR-tränare en gång i månaden. Eventuellt kan vi ta träningarna ute på ridklubbens ridhus, vore ju himla smidigt när det blir sämre underlag ute. Det får bli någon form av veckoplanering så att vi får med alla viktiga delar. Hästen har ju dessutom lyckats smalna av lite här i slutet av sommaren och det vill jag hålla i. Ökat tempo på uteritterna och det kommer definitivt bli mer trav- och galoppjobb på träningarna också nu när han börjat få en bättre grundtrav att utgå från. Roligt roligt!

Efter min nya inspiration igår tog jag såklart ett pass på banan med Goliath. Jag återgick till det gamla konceptet och lade fokus på skolor och samling med fortsatt framsving, men plussade på med det jag fått ut av de senaste passen genom balans och följsamhet. Det blev helt enkelt riktigt bra och Goliath kändes pigg, alert och följsam direkt från start.

Det är så vansinnigt roligt när man har backat tillbaka ett steg som vi faktiskt har gjort nu ett tag och sen märker att man tar ett kliv framåt. Arbetet har helt enkelt lönat sig! Travskolorna på volt börjar kännas enkelt, hur coolt är inte det. Nu ska jag tillägga att vi gör det i små steg, alltså korta bitar samt mindre grad av skolorna. Men mottot är kvalitet framför kvantitet och därför känns det riktigt bra då vi behåller balansen och jag för istället för skjuter honom åt något håll.

I traven fortsatte vi sen att jobba med en liten liten höjning av formen. Det genererar till en lätt längning, inte tempomässigt men en längning av steget där han verkligen lyfter upp bogen och bär sig bakifrån. Plötsligt känns det som att sitta på en STOR häst med det där underbara framsvinget av bakbenen. Han höjer verkligen ryggen, balanserar  och bär sig själv, lyfter framdelen och gör plats för de framåtgripande bakbenen. Tänk den dagen vi har den traven som utgångspunkt!!

Innan vi avslutade tog jag upp några stegs skrittpiruett i båda varven för att se statusen på hur han för ytterframben runt på volten. Han visade stora framsteg, ville korta upp steget nån gång men då var det bara att andas och hämta tillbaka avslappningen. Duktiga finaste hästen!!

I går kväll fick jag äntligen göra något som jag längtat efter hela sommaren, rida längs med strandkanten i sjön! Jag och Goliath hade sällskap ut av tjejen som äger stallet dit vi ska flytta om ett par veckor och hästarna verkade trivas fint tillsammans. Kvinnorna på ryggarna också för den delen   

Det blev faktiskt en ganska lång bit i vattnet som gick upp till bogarna på hästarna, till och med en bit upp på magen för en sån där liten häst som Goliath! Jag försökte hålla upp mina fötter ett tag men det blev för drygt så det var bara till att svalka fötterna resten av färden.

Det här kommer jag minnas när det är vinter och mörkt och kallt!!